Thursday, March 18, 2010

happy and sad

 

Today once again we attended a wedding. Yesterday we were at the bride’s but today it is the groom’s.

The food was ok but the pans were near empty. Inilah kalau katering tak peka. Many make do  with what were left .And as  a result,I had more rice than lauk. Kesian tuan rumah.

Later baru nampak katerer terkocoh kocoh bawa tambahan.

I remembered we were also in the same situation. There were more guests than food. So terpaksalah berlari ke kedai mamak beli bekalan tambahan. Awat tak jadi macam tu. Panggilan tak agak agak dahulu. So oversubsribed la.

Tapi ada masa makanan berjebah,panggilan pula yang tak datang.

I was halfway through my food when the groom’s father met with us.

Cikgu kenal tak Suhaizi. Anak sayalah.

Suhaizi who? I cracked my head.

Yang kena bunuh tu. Anak sayalah.

Ya Allah. Tuan rumah rupanya bapa allahyarham Suhaizi yang kematiannya  sungguh tragik.

Aku termanggu seketika.

No comments:

Post a Comment